foolishlove

Okej såhär, jag hade tänkt att skriva ett inlägg om något jag tycker mycket om.
Men så plötsligt kom det över mej, det är så många som försvinner.

I min hemstad Varberg har 5 personer begått självmord och en person har försvunnit.
Och detta är under den korta tid som jag bott här i London. 5 av personerna var under 30 år.

Jag tycker bara att det är så obeskrivligt hemskt. Det kom över mej liksom att allt kan försvinna så snabbt och vi måste verkligen vara tacksamma för allt det vi har. 

Det går förstås inte att ens tänka sej vad någon av dessa människor tänkte eller kände men jag kan inte låta bli att känna att det är så en så onödig förlust. Inte bara för personerna i fråga som förlorar själva livet utan också för alla människor runt omkring.

Det är inte meningen att detta ska vara ett deppigt inlägg, det är mer ett inlägg som handlar om att vi måste vara rädda om varandra. Det händer så mycket hemska saker ändå. Ta hand och varandra, le, kramas, säg fina saker, ta i varandra och prata. Eller vara tysta. Ibland är det finaste att bara finnas där och vara tysta tillsammans.

När det inte finns något annan utväg än att ta sitt eget liv så har något blivit så fel på vägen, vi kan alla hjälpas åt att göra vardagen lite finare för alla.

Ni är fina, varenda en av mina 45 läsare! haha

Tack och Puss!



Den här bilden har jag tagit hos in mormor och morfar.
Den gör mej lite varm i hjärtat.