foolishlove

Jahaja, då var första jobbdagen avklarad. Jag sitter just nu i sängen under täcket och skakar av trötthet.
Kanske var en liiiiitenliten överdrift men jag måste erkänna att det är mycket mer utvilande att vara ledig.

Det gick iallafall jättebra, på nya jobbet alltså. De var jätteschyssta. Men det var ju inte direkt så att jag skrattade så att jag låg på golvet som jag brukade göra minst en dag på Danilo.
Iallafall jag tror det kommer bli hur bra som helst, det är sådär göttigt med massa stammisar och alla var liksom göttiga och snacka och sådär ni vet, som man gillar!
De har en himla massa maträtter bara, var väl det enda kässa. Jobbigt att lära sej allt liksom, jag vill ju bara chilla.
Förövrigt fick man chilla galet mycket på det där nya jobbet alltså, inte Danilostress om man säger så. Det var la skönt men fan snart börjar jag nog städa placet. Det är ju lite min grej.

Även om jag idag har börjat på ett helt nytt jobb och det var väldigt väldigt nervöst om man säger så så är det ändå tre andra saker som präglar den här dagen ännu mer.
1. Idag har jag och Calle vart tillsammans i sju år. Sju år sen vi gick det där demostrationståget från Götaplatsen coh vi inte släppte varandras händer förän tågdörren stängdes mellan oss. Det känns så mycket kortare men ändå så mycket längre. Fint<3

2. Jag köpte en present till mej själv på HMV, för att fira 7årsdagen liksom. Det var en mugg. Och inte vilken mugg som helst. En Kings of Leon mugg. Det var ett jävla överpris för en kaffeköpp men det var jag värd! Jag köpte också tre skivor. Jag bör tillägga att jag köpte en kaffeköpp till kaffe igår(med hjärtan på, som sig bör) och även en Dvd till honom idag. En dvd med BLUR så han var ju också nöjd.

3. Det här är den läskiga av punkterna! När jag skulle gå på tunnelbanan vid Stockvell för att åka hem på vanligtvis så lunga och sköna Northernline då hade Northerline plötsligt förvandlats till helvetet på jorden. Ett tåg kom och åkte utan mej, det var helt enkelt för mycket folk vi fick inte plats.
Ett till tåg kom och jag kände att nu är det min tur! Men det blev också för fullt, men en göttig kille ser att jag borde få åka med och på nått sätt lyckas han flö sej så jag kommer in. Men! Jag känner att fan mitt hår kommer antagligen fastna i dörren och jag kommer ramla ur och allt det hemska man kan tänka sej kommer hända. Så jag bestämmer mej för att gå av, det gör inte min väska. Den stannar inne och dörrarna stängs! Paniken kommer! Min väska är fast i vagnen, vagnen ska åka, jag sitter fast i väskan! Jag kommer slitas med! Jag rycker och drar i väskan men den går bara sönder!! Som tur är hjälper en brud med att dra upp dörren litelitegranna så jag får ut min älskade bästa favorit väska( nu trasig). Harregud det var en pärs.


Efter det stod jag kvar på perongen, röd i ansiktet, med massa människor runt omkring. Jag tog nästa tåg och jag höll hårt i väskan. Hårt som fan.

Tredje punkten kunde nästan fått ett eget inlägg, men hur skulle det sett ut. HÖHÖ

Köss!